Innehåll:
  Artister
  Bli medlem
  Kalendarium
  Länkar
  Nordiska artister
Välkommen till Smålands Country Clubs hemsida!
  SCC-Nytt
  SCC-Nytt på
  Facebook
  Skivrecensioner
  Styrelsen
   Gå tillbaka till startsidan! Gå tillbaka till startsidan! Skicka gärna ett meddelande till Smålands Country Club! Besök Smålands Country Club på Facebook! Läs mer om Smålands Country Club! Gå fram en sida!

Sök efter skivrecension:  

| Administrera recensioner|

Det finns idag 810 skivor recenserade på hemsidan.


 Artist: Charley Pride
 Titel: Music In My Heart
 Skivbolag: Music City Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Det här är den första studioskivan som den 83-årige Charley Pride spelat på sex år, så det var verkligen på tiden. Charley har inlett ett samarbete med Billy Yates, som har producerat skivan och han har hittat tretton riktigt bra låtar åt Charley. Charley spelade in sin första skiva 1966 så han har varit i branschen 51 år och rösten har inte förändrats nämnvärt utan har låter lika bra som på 60-alet. CDn inleds med Tommy Collins fina låt ”New Patches”. Han fortsätter med den lite bluegrassinfluerade “Make me one more memory” med en mandolin och steel i bakgrunden. Den följs av den lugna ”Natural feeling for you”. En av topparna på CDn är fyrfyran ”All by my lonesome” en topplåt. Så kommer en fin ballad i ”It wasn’t that funny”. Ännu en topplåt är fyrfyran ”The same eyes that always drove me carazy” en av skivans bästa låtar. Den följs av ännu en ballad ”I learned a lot”. Charley fortsätter med ytterligare en fyrfyra ”You’re still in these crazy arms of mine” som jag tycker är skivans bästa spår. Charley bjuder också på Merle Haggards fina ”The way it was in ’51” i en mycket bra version. Billy Yates har plockat fram ytterligare en fin ballad i ”I just can’t stop missing you”. Tempot ökas i den buggvänliga ”You lied to me”. Så drar Charley ner på takten igen i ”Standing in my way”. Skivan avslutas med den lite snabbare titellåten ”Music in my heart”. Det här är en mycket bra CD där Charley visar att ”gammal är äldst” och bjuder på en av de bästa skivorna från Nashville detta år. Ett Givet köp för dig som gillar ”real country”.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: Heybale
 Titel: Play Me A Cheatin’ Song (The Songs Of Wayne Kemp)
 Skivbolag: Egen utgåva
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Ett helt nytt album med Texasbandet Heybale där de valt att hedra den fantastiska songwritern (och sångaren) Wayne Kemp genom att bjuda på tio låtar från hans enorma låtskatt. Heybale består av Redd Volkaert på gitarr o sång, Dallas Wayne akustisk gitarr o sång, Earl ”Poole” Ball piano o sång, Kevin Smith bas o sång samt Tom Lewis jr på trummor. Dessutom medverkar Tommy Detamore på steel. Eftersom jag genom åren har samlat på mig de flesta av Wayne’s skivor så är det givetvis intressant att höra vad dessa veteraner kan åstadkomma med Wayne’s låtar. Att de är duktiga musiker råder ingen tvekan om, men sångmässigt når de inte upp till Wayne som ju hade en otrolig känsla för texterna i låtarna. CDn inleds med titellåten ”Play me a cheatin’ song” vilket är en bra inledning som skapar stora förväntningar på fortsättningen. De fortsätter med den lite lugnare ”Next in line” som Conway Twitty hade en hit med. Så ökar de tempot i den låt som vi känner igen från Johnny Cashs’ inspelning ”One piece at a time”, en kul text. En av topparna på CDn är den lugna ”Darling, who’s the stranger”, en kanonlåt. Den följs av de snabbare ”Love Bug” och ”Honky Tonk wine” och ”The only hell my momma ever raised”. Så drar bandet ner på tempot i den lugna ”Image of me” också den en storsäljare för Conway. CDn avslutas i lite snabbare takt med ”Feelin’ single, seein’ double” och ”Tell old I ain’t here (he better get on home)”. För dig som inte har upptäckt Wayne Kemps låtar så är det här ett utmärkt tillfälle att göra det. Det här är en CD för dig som gillar strikt country.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: Six Sanches
 Titel: ’Till The Last One’s Gone
 Skivbolag: Burning Canoe Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Texaskillen Six Sanches är ett nytt namn för mig. Jag har lyssnat igenom skivan ett par gånger i hopp att hitta något som tilltalar mig. Visst har killen en bra röst, men för min del är det för mycket dragning åt det moderna pop/rockcountry hållet. Då menar jag att det är ett tungt komp med vassa gitarrer och dunkande trummor. Jag har ändå hittat några spår, bland de tio som skivan innehåller, som jag lyssnat lite extra på. Det är de lugnare ”Old soul”, ”You can’t take it with you” (skivans bästa låt) och titellåten ”’Till the last one’s gone”. Som sagt ingen CD i min smak och jag föreslår en provlyssning före ett köp om du inte gillar dagens modernare ”popcountry”.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: Ray Scott
 Titel: Guitar For Sale
 Skivbolag: Jethropolitan Records (eget bolag)
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Ray Scott är född och uppvuxen i North Carolina men bor numera i Nashville. Han är tydligen en ofta anlitad låtskrivare. Han har bland andra skrivit låtar åt Clay Walker och Randy Travis. Här på hans senaste, det här är hans femte CD, bjuder Ray på elva låtar varav han har skrivit de flesta själv eller tillsammans med någon. Ray har en lite mörkare röst som jag gillar och den kommer bäst till sin rätt i de lite lugnare låtarna. Första låten ”Livin’ this way” är en lite snabbare låt liksom ”Put down the bottle”. Dessa följs av de lite lugnare ”The fire” och ”Soberin’ up”, den senare en av topparna på skivan. Så ökar Ray tempot i ”Pray for the fish”. En av skivans bästa låtar är ”Put down that gun” som går i lite snabbar takt, en riktigt bra låt. Den följs av de lugnare ”Growin´old” och ”Worth killin’ for” som båda tilltalar mig. Så kommer ett par låtar som jag inte har fastnat för då de är för pop/rockiga för mig. CDn avslutas med titellåten ”Guitar for sale” som är en lugn fin låt. Jag ger bara 3 hattar, men den gränsar till 3.5. Provlyssna före ett köp.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: The Turnpikes
 Titel: Band From The North Country
 Skivbolag: Egen utgåva
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Karlskronabandet The Turnpikes spelar en blandad musik inom pop/rock/country genren. Det här är en sprillans ny CD som jag tror är bandets 3dje full längds-skiva. CDn inleds i högt tempo med ”White frightliners blues” av Townes Van Zandt. De fortsätter med den rockiga ”Drinkin’ wine spoo-dee-o-dee”. Så dras tempot ner i den klassiska ”He’ll have to go” i en lite annorlunda tolkning. Hank Williams är mannen bakom ”I won’t be home no more” som bandet gör i en lite rockigare version. Jennie Fredriksen är det kvinnliga inslaget i bandet och hon framför Miranda Lamberts lugna ballad ”More like her”, en bra låt. Bandet fortsätter med Guy Clarks ”Dancing days” en lite snabbare låt. En av topparna på skivan är ”Do I really know him” som är en egen låt. Jennie får framföra ytterligare en låt och det är Lucinda Williams ”Blue”. Så kommer ytterligare en egen låt i den lite rockigare ”Find myself”. Jag gillar den lite lugnare ”Lucky now” som Ryan Adams har skrivit, en av topparna på skivan. Hugh Moffat har skrivit den vackra balladen ”Rose of my heart” som jag tycker är skivans bästa låt. Bandet bjuder på ytterligare en Hank Williams-låt ”Pan American”. CDn avslutas med balladen ”Acid tongue” där Jennie svarar för sången. En bra skiva med omväxlande material.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: Tony Jackson
 Titel: Tony Jackson
 Skivbolag: DDS Entertainment Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Tony ät född på Bahamas och han har också bott i Spanien under några år, detta beroende på att fadern var anställd inom marinen och ofta flyttade runt i världen. Det här är Tony’s första skiva och den innehåller tolv låtar. Den inleds med en lugn låt ”Go”. Tempot ökas sedan i ”Nashville cats”. Tony är en stor fan av George Jones och när han fick höra att George avlidit så tog han några kompisar och gick till en studio och spelade in en video med ”The grand tour” och den låten finns givetvis med på skivan och Tony gör en riktigt bra version av den. En annan bra bra låt är den lugna ”I didn’t wake up this morning”. Tony fortsätter i lugnt tempo med ”Old porch swing”. I ”Drink by drink” höjs tempot något. Tony tar sig sedan an Conway Twitty’s ”It’s only make believe”. I samma stillsamma takt går “She’s taking me home”. Så drar Tony upp tempot något i ”Such a night” (ej Elvislåten). Tony fortsätter med ännu ett par lugna låtar i ”They lived it up”, en bra låt och ”Do I ever cross your mind” en mycket fin ballad. Sista spåret ”Last call” är också en ganska lugn låt. Det här är en skiva som bör tilltala dig som gillar lite lugnare låtar.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: Sons Of The Palomino
 Titel: Sons OF The Palomino
 Skivbolag: BFD Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Jeffrey Steele är en erkänd songwriter I Nashville. Han startade detta band, ”Sons of the Palomino” för att hedra minnet av den legendariska bar/dancehallen i Los Angeles som stängde dörrarna 1995. Jeffrey minns denna bar med glädje där alla stora artister uppträdde. I bandet ingår bland andra Paul Franklin på steel, Larry Franklin på fiddle och Jeffrey själv på gitarr och sång. CDn innehåller tretton låtar och den inleds med en svängig fyrfyra ”Runnin Around” som jag håller för att vara skivans bästa spår. I den lugnare ”Authentic” gästar John Anderson som sångare. ”When lonely calls” är en lugn ballad. Den följs av den rockiga ”Countryholic”. En mycket fin låt är den lugna balladen ”Outta this town” med en smäktande steel i bakgrunden. Även ”Lie” är en lugn ballad. Så rockar bandet till det igen i ”Independent Trucker”. Den följs av de lugnare ”Whiskey years” och ”Unbroken people”. Tempot ökas lite i ”Hole in the wall”. Tempot ökas ytterligare i ”Used to be a country town”, en riktigt bra låt som tillhör de bättre på skivan. Jag gillar också den lugna ”Nobody does lonely like you”. CDn avslutas med ännu en lugn låt ”Old roads and lost highways”. Även om jag gärna lyssnar på lite lugnare låtar så tycker jag att det är lite för många sådana på denna CD. Det blir lite segt. Jag föreslår en provlysning före ett köp.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: George Jones
 Titel: Birth Of A Legend
 Skivbolag: Bear Family 16100
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Äntligen kom den ultimata CD-boxen från Bear Family. Det har tagit ca 20 år att få alla avtal avklarde för att kunna ge ut denna box med George Jones inspelningar på Starday och Mercury records från tiden 1954 till 1961. Utöver de sex CD-skivorna så innehåller boxen en fantastisk bok på hela 172 sidor där vi får läsa det mesta om George’s uppväxt och hans långa väg till den framgång han nådde på dessa bolag. (Framgången fortsatte ju sedan på United Artist, Musicor, MCA och Epic fram till hans bortgång 2013). I boken kan vi bland annat läsa om när pappa George Washington Jones köpte en gitarr till honom när han var 11 år och att han då gick runt och spelade på gatorna i staden. George hade redan tidigare intresse för musiken och följde ofta med familjen till en lokal kyrka bara för att få en möjlighet att sjunga. Boken är egentligen värd en egen recension men det mesta har ju redan skrivits om George i olika tidskrifter och böcker varför jag bara konstaterar att boken är en guldgruva för mig som har George till husgud. Vad det gäller de sex CD-skivorna så innehåller de 197 låtar plus tre radiospot där George gör reklam för sina senaste skivor på Starday. På George’s första inspelningar i januari 1954 så tycker jag att han röstmässigt påminner om Hank Williams (vilket många andra också gjorde vid den tiden). I juli 1955 spelade George in ”Dancing Mexican Joe” som är förbluffande lik Jim Reeves ”Mexican Joe”. Bland de tidiga låtarna finns också hans satsning på rockmusiken där han sjöng under namnet Thumper Jones. Vi får också höra hans duetter med Jeanette Hicks, Virginia Spurlock, Margie Singleton samt Sonny Burns. Likaså finns Donald ”Donnie Young” Lytle (Johnny Paycheck) och Darrell Mc Call med som bakgrundssångare på många av hans inspelningar. En av höjdpunkterna bland skivorna är hans hyllningsalbum till Hank Williams som spelades in den 12 april 1960, en fantastisk tolkning av Hanks låtar. Det här är en box som jag står upp och lyfter på hatten och bugar och bockar för Kevin Coffey och Bear family och alla andra inblandade i detta mästerverk. Jag ger fem hattar för boken och fem hattar för skivorna. Ps. Boxarna på United Artist och Musicor är också otroligt bra. Ds.

Publicerad: 2017-06-15 



 Artist: The Country Side Of Harmonica Sam
 Titel: A Drink After Midnight
 Skivbolag: El Toro records 6082
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

En efterlängtad CD kom med dagens post och jag rev upp kuvertet omgående. De här skånska killarna vet hur real country ska låta och det har även amerikanarna upptäckt. CD’n inleds med titelspåret på CD’n ”A drink after midnight”, som är en härlig shuffle, en topplåt av Dan Englund. Bandet fortsätter den svängiga ”Cry me a river” av Johan Bandling Melin. Den följs av den lugna ”Empty hours”. I ”Unjust friends” ökas takten. En av topparna på CD’n är Skeets McDonalds ”Gotta get you from that crowd” en kanonlåt. Så ökas tempot i den snabba ”Lookout heart”. Den följs av ännu en topplåt ”Big City” av Wynn Stewart. Ytterligare en topplåt är ”Even at my best”. Jag gillar också den lite snabbare ”Blues are settin’ in”. Hank Cochran är mannen bakom den lite lugnare balladen ”Tears don’t stain” en topplåt liksom de lite snabbare ”True Lies” och ”I will”. Sista låten ”Country Girl” av Roy Drusky är en gammal favoritlåt för mig som bandet ger full rättvisa. Jag tror att jag redan nu kan utnämna denna CD till årets bästa venska countryskiva. Det här är en CD för dig sm gillar REAL COUNTRY. Jag garanterar att du inte blir besviken om du köper skivan.

Publicerad: 2017-06-15 



 Artist: George Jones & The Smokey Mountain Boys
 Titel: George Jones & The Smokey Mountain Boys
 Skivbolag: Rounder Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Jag tror att de som fann denna originaltape som spelades in i början av 70-talet kände sig som guldgrävaren som fann en guldklimp i Klondyke. Detta är tills nu helt okänt och outgivet material med George och Roy Acuff’s kompgrupp The Smokey Mountain Boys. Jag måste erkänna att jag är helt hänförd och får ”ståpäls” när jag lyssnar på på denna fantastiska inspelning som tillhör de bästa som gjorts. George briljerar med sitt sätt att tolka dessa låtar som vi tidigare har hört med Roy Acuff. CD’n inleds med den lite snabbare ”Low and lonely” och fortsätter med en mycket bra version av ”Blue eyes crying in the rain”. George fortsätter med den lite mindre kända valsen ”Branded wherever I go” med en mycket bra text och här kommer Roy in och sjunger en vers. Ytterligare topplåtar är den lugna ”We live in two different worlds” och ”Beneath the lonely mound of clay” som går i stilla valstakt. George fortsätter i samma takt med den välkända ”The precious jewel”. Att göra ett hyllningsalbum till Roy Acuff utan att ta med ”Wabash Cannonball” är en omöjlig uppgift och här får Roy inleda i den första versen. Ännu en klassiker följer på denna och det är ”The great speckled bird”. En av topparna på skivan är den lite sorgsna balladen ”Don’t make me go to bed and I’ll be good” en fantastisk låt som växer med George’s känsla för texten. George fortsätter med en otroligt bra version av ”The great judgement morning”, där åter Roy sjunger en vers, jag får ”ståpäls”, och det gäller också för hans version av ”Wreck on the highway”. Sista låten på skivan är den snabba ”Night train to Mamphis”. Det här är ett givet köp för dig som gillar traditionell country.

Publicerad: 2017-06-15 



 Artist: Donnie Winters
 Titel: Real Country Real Family
 Skivbolag: Egen utgåva
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Donnie Winters är son till Don Winters som var bakgrundssångare till Marty Robbins i många år. Det här Donnie’s första CD och jag undrade , lite fördomsfullt, är detta ännu en som vill göra sig ett namn tack vare fadern. Men ack så fel jag hade, Donnie står verkligen på egna ben och har både producerat och skrivit många av låtarna på CD’n själv eller tillsammans med någon, bland annat sin bror Dennis. CD’n bjuder på hela 16 låtar vilket jag uppskattar. Donnie har en lite mörkare röst som jag gillar och kompet är strikt country. Skivan inleds med ”You’re running wild” (en hit för Louvin Brothers) som skrevs av Don Winters och Ray Edenton, en riktigt bra inledning som ger mersmak. Den följs av pappa Don’s ”Shake hands with a loser” en topplåt i 4:4a takt. Donnie skrev ”Do me a favor” (med lite hjälp av Don) när han var i 15-årsåldern och den spelades in av Marty Robbins. ”Sittin’ drinkin’ and thinkin’ är en kul. Jag gillar också den lite lugnare ”Cowoys go down brave” en av skivans bästa låtar. Ännu en bra låt är den lite snabbare ”Misery in my soul”. Jag gillar också den lugna balladen ”Rosita” och ”Urban renewal”. Ytterligare en bra låt är den lugna ”Fiva more minutes”, en riktigt bra låt. En positiv överraskning och jag hoppas att Donnie fortsätter ge ut skivor i klass med denna.

Publicerad: 2017-06-15 



 Artist: Shane Owens
 Titel: Where I’m Comin’ From
 Skivbolag: AmeriMonte Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Shane Owens är ett helt nytt namn för mig. Det finns heller ingen information på omslaget om musiker eller annat som kan vara av intresse. CD’n inleds med med det lite snabbare titelspåret ”Where I’m comin’ from” en rätt bra låt. Så följer tre låtar som inte tilltalar mig på något sätt.Det är först när Shane drar igång den lite lugnare ”Alcohol of fame” som jag reagerar, en riktigt bra låt. Så följer ytterligare ett par bra låtar ”Country never goes out of style” och ”God and the Ground she walked on”. Jag gillar också den snabba trucklåten “Chicken truck”. De två sista spåren ger mig ingenting. Gränsar till tre hattar, då några låtar lyfter. Provlyssna före ett köp.

Publicerad: 2017-06-15 



 Artist: Doug Seegers
 Titel: Sings Hank Williams
 Skivbolag: Capitol Music Group
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

En sprillans ny CD med Doug som är inspelad I The Rootsy House I Norrtälje (med undantag av Al Perkins steelspel som är inspelat i Nashville). Doug skriver att han sedan han började som musiker alltid har haft en dröm att få göra en skiva med Hsnk Williams-låtar. Jag förstår honom då Hank gjorde så många fantastiska låtar. Jag blev väl inte så exalterad då det har gjorts olaliga hyllningskivor till Hank, men får ändå erkänna att Doug tolkar Hank’s låtar riktigt bra. Jag hade väl önskat att Doug plockat med några av Hank’s låtar som inte spelas in så ofta. Här är det de vanligt förekommande som Lovesick blues, Hey good looking, Kaw-Liga, Ramblin’ man, med flera. Jag ska ändå nämna några som jag gillar bland de 12 låtarna. De är ”Long gone lonesome blues”, ”I’m so lonesome I could cry”, ”Cold cold heart” , “Mind your own business” samt “You win again”, den sista är en favoritlåt för mig. Du som gillar Doug kommer att gilla denna skiva. Har du inte upptäckt Hank Williams fantastiska låtar tidigare så är det här ett ypperligt tillfälle att göra det.

Publicerad: 2017-06-15 




Adress: Smålands Country Club C/o Lars Thell, Stångågatan 37, 598 37 VIMMERBY.
Telefon: 0492-137 62, E-mail: lars.thell@home.se, Hemsida: www.smalandscountryclub.tk