Innehåll:
  Artister
  Bli medlem
  Läs i gästboken
  Skriv i gästboken
  Kalendarium
  Länkar
Välkommen till Smålands Country Clubs hemsida!
  Nordiska artister
  SCC-Nytt
  SCC-Nytt på
  Facebook

  Skivrecensioner
  Styrelsen
   Gå tillbaka till startsidan! Gå tillbaka till startsidan! Skicka gärna ett meddelande till Smålands Country Club! Besök Smålands Country Club på Facebook! Läs mer om Smålands Country Club! Gå fram en sida!

Sök efter skivrecension:  

| Administrera recensioner|

Det finns idag 714 skivor recenserade på hemsidan.


 Artist: Georgette Jones
 Titel: Skin
 Skivbolag: Georgette Jones
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Det här är Georgette Jones tredje CD som släpptes i september 2019. Det är nio år sedan den senaste kom så hon tillhör inte stamkunderna i skivstudion (till skillnad från sin far George som var otroligt aktiv användare av denna). Efter att ha lyssnat igenom skivan ett par gånger så är jag tyvärr besviken på Georgette. CDn inleds med titellåten ”Skin” som är en popballad som det väller ut av från Nashville idag. Tempot ökas i ”I know what you did last nigth” där Vince Gill är duettpartner. Tempot sänks lite i “I call it gone”. Efter denna låt så återgår Georgette till en sävlig ballad ”End it with hello”. Så växlas tempot upp igen i ”Jump in” och ” Goodbye going down”. I ”Make a little love” som går i mediumtempo å dyker Dean Miller upp som duettpartner. ”Pretty good mistake” är en lite snabbare låt liksom den lite stökiga ”The trouble is you”. CDn avslutas med en stillsam ballad ”Cigarettes and you” där Dale Watson sjunger duett med Georgette, skivans bästa spår (och enda). Nej det här var inget för min smak. Satsa på Georgettes två skivor på Heart of Texas Records istället, det är country.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Joe Mullins & The Radio Ramblers
 Titel: For The Record
 Skivbolag: Bily Blue Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Bluegrassbandet Joe Mullins & the Radio Ramblers startades för drygt tio år sedan och gjorde sin debut på Grand Ole Opry 2013. 2019 utsågs de till ”Entertainers of the year” av International Bluegrass Music Awards. CDn inleds med en snabb låt “That old wheel”. De fortsätter med “The Guitar song” som jag tycker är skivans bästa låt tillsammans med den lugna ”A folded flag”. Bandet fortsätter med ”Tell me true” och ”Things that I like” som är mer renodlade bluegrasslåtar. ”Here and Now” och ”Acres of diamonds” , den senare i stilla valstakt, är två lite lugnare låtar som tillhör topparna på skivan.”O-Hio” och ”Bacon in my beans” är två lite snabbare låtar. Ytterligare en låt som tillhör topparna på skivan är den lite lugnare ”Dreamers hill”. Bandet bjuder också på en sacred song i ”I want to know more about my Lord”. CDn avslutas med en lite snabbare låt ”Georgia slammer”. Gillar du bluegrass så är det här en skiva du ska införskaffa, du blir inte besviken.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Doc Elliot
 Titel: The Rowdy Kind
 Skivbolag: Echo Hill Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Ännu ett nytt namn för mig är Doc Elliot. Jag klassar in honom i olika kategorier som folksinger/singer-songwriter/amricana. CDn som innehåller tio låtar börjar med titellåten ”The rowdy kind” som är en låt i lite snabbare tempo. Tempot sänks något i ”Bloody Mary Monday” som jag ändå tycker svänger bra. ”Bad habits” är en lugn ballad. En låt som jag gillar är ”Nautical wheelers” som går i valstakt. Doc fortsätter med en låt i lite bluegrassanda ”I’ve been dreaming”. En av skivans bättre låtar är ”Destiny” som går i mediumtempo. Tempot ökas något i ”Between the lines”. Doc fortsätter med ett par lite stillsammare låtar i ”One disaster at a time” och ”The Duke boys(& me). Den senare i knapp stryrfart. Cdn avslutas med ”Willin’” som går i något högre tempo och här får vi höra Kinky Friedman sjunga tillsammans med Doc. Ännu en skiva som inte faller i min smak. Provlyssna före ett köp.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Cody Ikerd And The Sidewinders
 Titel: You Can Find Me In A Honky Tonk
 Skivbolag: Cody Ikerd Music
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Cody Ikerd är ett nytt namn för mig, här med en mini CD med sex låtar. Han kommer från en ort som heter Bedford, Indiana. Av titeln på CDn så trodde jag att nu blir det Honky Tonk rakt av. Men så är inte fallet utan det är en salig blandning av stilar. Cody inleder med titellåten ”You can find me in a Honky Tonk” som är en rivig sak. Han fortsätter med Merle Haggards ”Ramblin’ fever” i en lite snabbare version. Tempot dras ner ordentligt i balladen ”I miss you”. I ”Bluegrass & sin” blir det lite svängigare. Det gäller också för ”Burn me down”. CDn avslutas i makligt tempo med ”Heartache for lovin’”. Det här var inget som tilltalade mig. Provlyssna före ett köp.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Benny Jannerbrink
 Titel: Road Train Driver
 Skivbolag: Beja Records 202001
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

En sprillans ny CD med Benny Jannerbrink är alltid kul att stoppa i CDn. Det är är Bennys femte skiva sedan 2014 och den innehåller tretton låtar och bara tre av dem är covers vilket jag gillar. De övriga tio har Benny skrivit själv eller tillsammans med någon. Fyra av dessa låtar är på svenska. CDn inleds med titellåten ”Road train driver” och det är en lite snabbare låt. Benny fortsätter med ”Hemlösa nattvandraren” som är en lugn låt med en tänkvärd text. En annan låt som jag gillar är den lite snabbare ”Rattling rails”. I ”A summer night with all my friends” har benny anammat lite Mavericks-sound, en bra låt. Ännu en låt med en bra text är den lugnare ”Jag kan aldrig glömma dig”. Jag gillar också ”When we light our candle” en låt i mediumtempo samt den lite snabare ”We really tried”. Ytterligare en bra låt på svenska är ”Ann-Katrin från Svedboäng”. Jag gillar också den lite lugnare ”Where have the good times gone” som avslutar skivan. Övriga låtar på skivan är ”You never can tell”, ”City of New Orleans” och ”Today I started loving you again” alla covers som Benny gör bra,men de kan naturligtvis inte mäta sig med orginalen. En bra svensk countryskiva, och jag hoppas att Benny fortsätter med sitt skrivande och ger ut fler skivor.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Sean Burns & Lost Country
 Titel: A Bakersfield Half- Dozen
 Skivbolag: Stringbreakin’ Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Sean Burns kommer från Winnipeg i Kanada. Redan som tonåring ble han intresserad av countrymusik och då framförallt Bakerfield-soundet. Det här är hans femte LP/CD. Den här LPn har bara pressats upp i 250 exemplar men släpps också digitalt. Tyvärr innehåller skivan bara sju låtar vilket jag tycker är för lite eftersom det ju finns så många bra låtar från Bakersfield. Skivan inleds i högt tempo med Terry Fells ”Truck driving man”. Sean fortsätter med Harlan Howards fyrfyra ”Above and beyond”. Så drar Sean ner tempot i den stillsamma tårdryparen ”She didn’t color daddy”, skriven av Scott Turner och Ray Warren. Vi får höra ännu en gammal goding ”Playboy” skriven av Bob Morris och Eddie Miller. ”Chaparral” är en instrumental låt som jag tycker borde ha ersatts av någon fin Buck Owens-låt, eftersom Sean skriver om Buck på konvolutet. Men Sean kommer tillbaka med ännu en trucklåt ”Roll truck roll” som är en lite lugnare låt skriven av Tommy Collins. Sista spåret går i lite högre tempo, det är Dallas Fraziers ”Too many bridges to cross over”. Eftersom skivan bara innehåller sju spår (varav ett mindre kul) så kan jag inte ge något högt betyg. Ser gärna en CD med tolv låtar från Bakersfield från Sean då han visar att han gillar detta sound.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Jason James
 Titel: Seems Like Tears Ago
 Skivbolag: Eget bolag
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Texaskillen Jason James har släppt sin andra CD och nu är han på ett eget bolag. Skivan som innehåller tio låtar borde ha texten ”Varning detta är riktig country”, för det är det som det handlar om på denna skiva. Fyrfyrorna avlöses av några smäktande ballader som gör att mitt hjärta smälter. Det kan inte bli så mycket bättre än så här. När första låten, titellåten ”Seems like tears ago”, en härlig fyrfyra, flödar ur högtalarna så tror jag för ett ögonblick att George Jones har återuppstått. Men så är det inte utan Jason har i stort sett samma fantastiska röst och sätt att sjunga. Jason fortsätter med ännu en fyrfyra i ”I miss you after all”, en topplåt. Han fortsätter med ett par lite snabbare låtar ”Move a little closer” och ”We’re gonna Honky Tonk Tonight” båda med fint sväng. Jag är ju svag för lite stillsammare låtar och får mitt lystmäte stillat i ”Achin’ takin’ place”, ”Simply Devine” och ”Coldest day of the year” tre fantastiska låtar. I ”Cry on the bayou” får jag en härlig cajunkänsla. Så är det dags för ännu en fyrfyra ”Folish heart”, fint gung i denna låt. Skivan avslutas med den lite lugnare ”Ole used to be” som är en sån låt man vill aldrig ska sluta. Detta måste vara en stark kandidat till årets bästa skiva. Gillar du strikt country så är detta en skiva du måste ha. Skivan kan köpas från WWW.jasonjamesband.com

Publicerad: 2019-12-08 



 Artist: DCMC Country Band
 Titel: DCMC Country Band
 Skivbolag: DCMC-1
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

DCMC (står väl för Dalarnas Country Music Club) och det är husbandet på föreningens Country jam Sessions i Säterdalen som hålls en gång i månaden (uppehåll under sommaren). Bandet består av Ole Johannesen akustisk gitarr och sång, Tommy Backström elgitarr och sång, Jimmie Lagerqvist bas, Thomas Westman trummor och Tommy Eriksson steel. Skivan som har producerats av bandet innehåller tio låtar. Skivan inleds med en svängig shuffle ”If I were you I’d fall in love with me” som är en riktigt bra låt. Bandet fortsätter med en fyrfyra med titeln ”Nothing to lose but th blues” en av skivans bästa låtar. Tempot sänks lite i ”Foolhearted memory”. Vi får höra ytterligare några låtar från 60-70-tals-eran bland annat ”Head over heels in love with you” från Lester Flatts penna, en fin låt. Även Harlan Howards ”She’s gone gone gone” kommer från denna tid liksom Tom T. Halls ”That’s how I got to Memphis” och Eddie Rabbits ”Pure love”. Sam Bardin plitade ihop ”Reconsider leaving me” en låt i western swingstil, en mycket bra låt. Skivan absoluta topplåt är Ole Johannesens ”You win again” (ej Hank Williamslåten) en fantastisk fyrfyra, härligt att det går att skriva riktiga honky tonk låtar i Sverige. Jag lyfter på hatten Ole. Sista låten på skivan är Lawton Williams mästerverk ”Farewell party” också en av topparna på skivan. Skivan kan köpas via Tommy Eriksson tel. 070-6405837.

Publicerad: 2019-12-08 



 Artist: Trailerpark Idlers
 Titel: Ghost Town Nights
 Skivbolag: Something Wicked Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Trailerpark Idlers måste vara ett av landets mest produktiva band, Detta är bandets fjortonde (14e) sedan starten 2006. Östgötabandet kommer från Linköping/Söderköpingstrakterna och består av Morgan Hellman akustisk gitarr och sång, Miss LisaLee (Elisabeth Hellman) akustisk gitarr och sång, Jerker Andersson kontrabas och Scotty Flamingo elgitarr. Att sätta in bandet i en speciell genre går inte att göra då de växlar mellan country, alternativ country, rock’n’roll, gospel med mera, ett är dock säkert, de gör aldrig någon missnöjd. I alla fall inte mig. Materialet på denna skiva som innehåller tolv låtar tycker jag ligger närmare country än några av de tidigare skivorna. Skivan inleds med ”Then I tell him some other lies” en låt i mediumtempo. Den följs av en lite lugnare låt “Dragnet for Jesus” en låt jag gillar. Så ökas tempot i ”The green grass once again” en bra låt. En av skivans bästa låtar tycker jag är den lite snabbare ”Stay down”. Detta gäller också för den lite lugnare ”I’m a different man today”, en riktigt bra låt. Detta gäller också den gungande ”Blue bluer me” som är svårt att sitta still när jag lyssnar på. I ”In lack of faith” får vi höra en banjo i bakgrunden vilken ger lite bluegrass-känsla. Ännu en mycket bra låt är den lite snabbare ”Drag my bones to the bar room”. Ytterligare en av skivans bästa låtar är ”Ocean blue eyes”, en mycket bra låt. Jag gillar också den lite svängiga ”I heard Maria’s leaving town”. Skivans absoluta topplåt är ”What the good book says” en gospellåt i fyrfyra-takt, genialiskt Morgan. Skivan avslutas med ”Sick n’ tired blues” med en kör i bakgrunden, en låt som får mig att tänka på hur det kan låta i en kyrka i södra USA när man samlas till högmässa, en topplåt. Skivan kan köpas via hemsidan www.trailerparkidlers.com .

Publicerad: 2019-12-08 



 Artist: Erika Jonsson
 Titel: I DON’t Give A Damn
 Skivbolag: Dixe Records (egen utgåva)
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Jag såg och hörde Erika på countryfestivalen på West Coast Country Festival i Göteborg i somras och tyckte då att det var lite för mycket popcountry/countryrock som hon framförde men jag tror att hon gick hem hos den yngre publiken. Nu har hon släppt sin tredje CD som innehåller elva låtar och den får klassas som modern country/popcountry, därmed inget ont sagt om detta. Erika inleder med titellåten ”I don’t give a damn” som är en lite snabbare låt. Hon fortsätter i samma takt med ”Loca”. Ett av skivans bästa spår är den svängiga ”Someone Blue”. Tempot sänks lite i ”Love & Country” en bra låt. Ytterligare en bra låt är ”Rainbow Cowgirl” som går i lite lugnare takt liksom ”Tallgates”. ”Seventeen” är också en lite lugnare låt men med ett visst sväng som jag gärna stampar takten till. En av skivans bästa låtar, kanske den bästa, är ”Brats in hats” som är en svängig låt. ”Give it a shot” är lite lugnare. Enda balladen på skivan är den mjuka ”Say You’ll stay” med en smäktande steel i bakgrunden, mycket fin ballad. Skivan avslutas i högt tempo med ”Who I am”. Gillar du lite modernare country så tror jag att du kommer att gilla denna skiva. Skivan kan köpas via Erikas hemsida WWW.erikajonsson.se .

Publicerad: 2019-12-08 



 Artist: Dustin Sonnier
 Titel: Between The Stones & Jones
 Skivbolag: Dustin Sonnier Entertainment
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Dustin Sonnier är född och uppväxt i Vatican, Louisiana. Fadern lyssnade på George Jones och Merle Haggard och modern på Led Zeppelin och Ozzy Osbourne. Vad månde bliva av detta barn. Jo en fantastisk sångare som redan i 13-årsåldern bildade ett band (för att tjejer gillar killar som spelar i band). Det här är Dustins första fullängdare (han har gett ut två singlar tidigare) och den innehåller hela fjorton låtar. Skivan inleds med ”The Way she’s looking” en snabb låt med lite cajunkänsla. Dustin fortsätter med en svängig fyrfyra i ”Ain’t got one Honky Tonk” en av skivans toppar. ”Deer Huntin’” är en lugn låt. Så ökas tempot i gen i ”Between the Stones & Jones” som är en riktigt svängig låt. Den följs av den stillsamma ballade ”Missin’ you, Mississippi”. Skivans bästa låt tycker jag är den lite lugnare ”What she don’t know won’t hurt her” en kanonlåt av David Lindsey och Ernie Rowell, (som Gene Watson hade en hit med). ”Alcohol Abuse” är en lite snabbare låt. Jag gillar också den mjuka balladen ”Wake me up tomorrow” en mycket fin låt som tillhör topparna på skivan. I ”Slow hand” ökas tempot något. Ännu en riktigt bra låt är den stillsamma ”Hankin’ bout you” och den tillhör topparna tillsammans med ” Beer in the tail lights”. Efter dessa lite lugnare låtar så ökar Dustin tempot i ”Livin’ in the Trailer Park” som svänger bra. Dustin bjuder på ännu en lite lugnare bra låt i ”Drinkin’ alone”. Sista låten ”People like me” är en lite rockig låt som jag gillar. En mycket bra skiva som passar i varje skivsamling. Den kan köpas via WWW.dustinsonnier.com .

Publicerad: 2019-12-08 



 Artist: The Country Side of Harmonica Sam
 Titel: The Country Side Of Harmonica Sam
 Skivbolag: El Toro Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Så har då detta fantastiska skåneband släppt en ny single (i väntan på en fullängdare). Med anledning av det så gör vi ett undantag och recenserar skivan. Första låten ”My first broken heart (since my last broken heart) är en svängig fyrfyra, en topplåt. Den andra låten ”If that’s the way it’s gotta be” går i lite snabbare tempo. Denna single ger en bra försmak på vad som komma skall på den nya CDn. Jag ser fram emot denna.

Publicerad: 2019-12-08 



 Artist: Amanda Anne Platt & The Hoenycutters
 Titel: Christmas On A Greyhound Bus
 Skivbolag: Crossroads Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Amanda och bandet kommer från Asheville i North Carolina och huserar inom genrerna alternativcountry, America och klassisk country. De har tidigare gett ut fem CD-skivor, den senaste i maj 2019. Detta är en jul-Ep med fem låtar som släpps i slutet av november. Amanda inleder med Willie Nelsons fina ballad ”Pretty paper” en mycket fin jullåt som tillhör mina favoriter, när det gäller julsånger. Tempot ökar något i titellåten ”Christmas on a Greyhound bus”. Den följs av Buck Owens ”Santa looked a lot like daddy” som är en låt med kul text i högt tempo. ”One for the ages” är en stillsam fin ballad som jag gillar, en topplåt. Sista låten på skivan är den snabbare ”(What’s so funny ’bout) Peace love and understanding”. Av skivans fem låtar så är det tre som jag har fastnat för Pretty paper, Santa looked a lot like daddy och One for the ages. Skivan kan köpas via www.honeycutters.com.

Publicerad: 2019-12-08 




Adress: Smålands Country Club C/o Lars Thell, Stångågatan 37, 598 37 VIMMERBY.
Telefon: 0492-137 62, E-mail: lars.thell@home.se, Hemsida: www.smalandscountryclub.tk