Innehåll:
  Artister
  Bli medlem
  Läs i gästboken
  Skriv i gästboken
  Kalendarium
  Länkar
Välkommen till Smålands Country Clubs hemsida!
  Nordiska artister
  SCC-Nytt
  SCC-Nytt på
  Facebook

  Skivrecensioner
  Styrelsen
   Gå tillbaka till startsidan! Gå tillbaka till startsidan! Skicka gärna ett meddelande till Smålands Country Club! Besök Smålands Country Club på Facebook! Läs mer om Smålands Country Club! Gå fram en sida!

Sök efter skivrecension:  

Det finns idag 647 skivor recenserade på hemsidan.


 Artist: Lelle Dahlberg
 Titel: These Words Are True
 Skivbolag: (egen utgåva)
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Det här är Lelle Dahlbergs första CD som soloartist. Han har tidigare spelat i olika dansband och har skrivit låtar åt olika artister och dansband. Här har han skrivit alla tolv låtarna själv. Efter två lungtransplantationer (pga kol) så skadades hans ena stämband. Det gör att han låter lite hes (vilket dock inte stör på något sätt). CDn inleds med titellåten ”These words are true” vilken är en mycket fin låt. Tempot ökar något i ”Still crazy ’bout you”. Den följs av de lugnare topplåten ”Come back home” (som för mina tankar till Fats Domino) och ”There’s only you” Lelle fortsätter med två snabba låtar i ”Tonight’s the night” och ”Best night ever”. I ”I am lost” sänks tempot och det gäller också i ”I should have loved you”. Skivans bästa låt är fyrfyran ”’Til we meet again” en riktig kanonlåt. Lelle bjuder på ytterligare en ballad i ”Can’t stand loosin’ you”. Tempot ökas något igen i ”Play that old melody”. CDn avslutas med en fin lugn ballad ”Will you still love me”, en riktigt bra låt. CDn kan köpas via www.lelledahlberg.com

Publicerad: 2017-12-13 



 Artist: Benny Jannerbrink
 Titel: Rebellerna
 Skivbolag: Beja records (egen utgåva)
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Det här är Kungälvbon Benny Jannerbrinks fjärde CD och innehåller tolv låtar. Liksom på de tidigare skivorna så är det egna låtar blandade med covers av låtar som han gillar. Några av låtarna har Benny skrivit ihop med andra personer. Titellåten ”Rebellerna” inleder CDn i lite snabbare takt. Den följs av den lugna ”Greatest healer” som tillhör topparna på CDn. ”Sommarkväll och romantik” är en snabb låt som Benny följer upp med Curl Putmans fina låt ”Green green grass of home” en topplåt. Tempot ökas i ”Gamla bil”, en riktig buggarlåt. Den följs av den lugnare ”My woman”. Benny tar sig sedan an The Mavericks topplåt ”All you ever do is bring me down” som gör det svårt att sitta still. ”Någonstans i en par i en stad” är en lugn ballad med fin text som jag gillar. Den följs av covern ”Peaceful easy feeling” och ”Nätterna med Eva” båda lite snabbare låtar.CDn avslutas med två lite lugnare låtar ”You are my spring” och ”Restaurangvagnen”. Den senare är en fin låt med bra text och tillhör topparna på skivan. CDn kan beställas via www.jannerbrink.se

Publicerad: 2017-12-13 



 Artist: Mike Penny & His Moonshiners
 Titel: The Real Me
 Skivbolag: Shuffle One Records (eget bolag)
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Det tyska bandet Mike Penny & His Moonshiners har sin hemvist i Berlin. Den musik de spelar är en blandning av rock, rock-a-billy och swing. Det här är bandets tredje CD och den inleds med en lite rockig swinglåt ”Rompin’ stompin’” och fortsätter i samma takt med ”Fat gal”. I ”Daddy O-rock” så är det medryckande rock-a-billy takter. Bandet fortsätter i samma stil i de efterföljande låtarna ”18 miles to Memphis”, ”Diggin’ the boogie” och ”Don’t ever take my picture down”. Ytterligare en rock-a-billy låt är ”How long must I wait” som följs av den lite blues-jazziga ”Creep”. Så går bandet tillbaka till swingstil igen i ”Four-five times” som får mig att tänka på den musik som spelades på 30-40-talet. Den följs av den enda lugna låten på CDn ”Dust” som går i lite western-style och tillhör skivans bästa låtar tillsammans med den också lite lugnare ”Copper head”. Det här är inte min musikstil varför betyget blir därefter. Jag ska ändå erkänna att bandet är mycket duktiga på sina respektive instrument. Gillar du swingmusik så är det här ett bra alternativ.

Publicerad: 2017-12-13 



 Artist: Kyle Huval and the Dixie Club Ramblers
 Titel: Straight Allons
 Skivbolag: Valcour Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Ytterligare en helt ny bekantskap för mig är Kyle Huva. Här bjuds vi på cajunmusik från Louisianna av ett mycket bra band. Kyle som trakterar dragspelet och sjunger (som sig bör mest på franska) är bara dryga 20 år gammal vilket bådar gott för tillväxten i denna genre. Jag är ingen cajunfantast, men tycker att det är en glad och trevlig musik att lyssna till ibland och här bjuds vi på cajunmusik av bästa märke av ett mycket bra band. CDn inleds i högt tempo med ”Loin de moi”. Efter denna snabba inledning bjuder Kyle upp till en stilla vals (vilket jag tackar ja till) i ”Day after day” som tillhör topparna på CDn. Kyle växlar mellan snabba låtar och stillsamma valser. ”Tante Adele” tillhör de snabba låtarna och följs av valsen ”If you don’t love me”. En klassiker inom cajun är ”Fais do do” om jag inte är felundrrättad. En av topparna på skivan är valsen ”Boy with a broken heart”. Så rockar Kyle till det i Don’t mess around with Jim”. Ännu en bra vals är ”If you were me (andI were you) och “Mes Miseres”. Om jag inte har fel så är “Sugar Bee” en gammal rocklåt, här får vi den I cajuntapping. CDn avslutas med den lite snabbare ”Choupique two step”. Gillar du cajunmusik så är det här absolut en skiva för dig.

Publicerad: 2017-12-13 



 Artist: Lonesome River Band
 Titel: Mayhayley’s House
 Skivbolag: Mountain Home Music Company
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Lonesome River Band är en helt ny bekantskap för mig. Denna CD som släpptes I somras innehåller tretton låtar och är en bra bluegrass-skiva. CDn inleds med Allen Reynolds vackra ballad ”Wrong road again” som bandet gör i en bluegrass version i högt tempo. Titellåten ”Mayhayley’s house” går i något lugnare takt. Några av skivans bästa låtar är de lugnare ”Old coyote town” och ”Blackbirds and crows” som jag gillar. Jag gillar också den lite snabbare ”Diggin’”. Ytterligare bra låt är de lugnare ”As the crow flies” , ”I thinkI’m gonna be alright” och ”It feels real good goin’ down”. Skivans bästa låt tycker jag är den lugna “Hickory Hollow Times and Country News”, en mycket fin låt. Sista låten ”Fly around my pretty little miss” är en snabblåt. Det här är en skiva som jag tror att alla som gillar bluegrass kommer att gilla.

Publicerad: 2017-12-13 



 Artist: Teea Goanes
 Titel: Swing, Shuffle And Sway
 Skivbolag: Crosswind Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Det här är Teeas fjärde CD. Jag tycker att titeln på den säger det mesta om innehållet på skivan. Det är lite jazziga swinglåtar blandat med några shuffles bland de tolv spåren. Teea har en bra röst, men jag har ändå inte fastnat riktigt för henne. Kanske det beror på låtvalet på hennes skivor där hon blandar lite för mycket med olika stilar tycker jag. CDn inleds med en swinglåt ”Go down swingin’”. Den följs av Don gibsons lugna ballad ”A legend in my time”. En av låtarna jag gillar är Mel Tillis shuffle ”Heart over mind” som tillhör topparna på CDn. Teea fortsätter med en lite jazzig låt i ”That’s the thing about love”. Tempot dras ner i balladen ”Just because she always has”. Efter denna swinger teea till det igen i “It ain’t nothin’” där Mark Wills är duettpartner. ”Tell me I’m crazy” är en vacker ballad. Teea bjuder på en gospellåt i ”I know the Lord will stand by me” som börjar i lugnt tempo för att sedan öka tempot, en fin låt. Teea fortsätter med Cindy Walkers och Eddy Arnolds lugna ballad ”You don’t know me”. En av topparna på CD är shuflen “A way to survive” som Johnny Paycheck har skrivit, kanske skivans bästa låt. En utmanare om detta är den vackra gospelballaden ”Marcy walked in” som Gordon Mote (som har gjort en otrolig version av låten) och Sheri Easter har skrivit en fantastiskt vacker låt som jag spelar om och om igen. Trots denna tiopoängare så ger jag inte skivan mer än tre hattar (gräns till 3.5) då den inte är riktigt i min smak. Provlyssna före ett köp.

Publicerad: 2017-12-13 



 Artist: Charley Pride
 Titel: Music In My Heart
 Skivbolag: Music City Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Det här är den första studioskivan som den 83-årige Charley Pride spelat på sex år, så det var verkligen på tiden. Charley har inlett ett samarbete med Billy Yates, som har producerat skivan och han har hittat tretton riktigt bra låtar åt Charley. Charley spelade in sin första skiva 1966 så han har varit i branschen 51 år och rösten har inte förändrats nämnvärt utan har låter lika bra som på 60-alet. CDn inleds med Tommy Collins fina låt ”New Patches”. Han fortsätter med den lite bluegrassinfluerade “Make me one more memory” med en mandolin och steel i bakgrunden. Den följs av den lugna ”Natural feeling for you”. En av topparna på CDn är fyrfyran ”All by my lonesome” en topplåt. Så kommer en fin ballad i ”It wasn’t that funny”. Ännu en topplåt är fyrfyran ”The same eyes that always drove me carazy” en av skivans bästa låtar. Den följs av ännu en ballad ”I learned a lot”. Charley fortsätter med ytterligare en fyrfyra ”You’re still in these crazy arms of mine” som jag tycker är skivans bästa spår. Charley bjuder också på Merle Haggards fina ”The way it was in ’51” i en mycket bra version. Billy Yates har plockat fram ytterligare en fin ballad i ”I just can’t stop missing you”. Tempot ökas i den buggvänliga ”You lied to me”. Så drar Charley ner på takten igen i ”Standing in my way”. Skivan avslutas med den lite snabbare titellåten ”Music in my heart”. Det här är en mycket bra CD där Charley visar att ”gammal är äldst” och bjuder på en av de bästa skivorna från Nashville detta år. Ett Givet köp för dig som gillar ”real country”.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: Heybale
 Titel: Play Me A Cheatin’ Song (The Songs Of Wayne Kemp)
 Skivbolag: Egen utgåva
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Ett helt nytt album med Texasbandet Heybale där de valt att hedra den fantastiska songwritern (och sångaren) Wayne Kemp genom att bjuda på tio låtar från hans enorma låtskatt. Heybale består av Redd Volkaert på gitarr o sång, Dallas Wayne akustisk gitarr o sång, Earl ”Poole” Ball piano o sång, Kevin Smith bas o sång samt Tom Lewis jr på trummor. Dessutom medverkar Tommy Detamore på steel. Eftersom jag genom åren har samlat på mig de flesta av Wayne’s skivor så är det givetvis intressant att höra vad dessa veteraner kan åstadkomma med Wayne’s låtar. Att de är duktiga musiker råder ingen tvekan om, men sångmässigt når de inte upp till Wayne som ju hade en otrolig känsla för texterna i låtarna. CDn inleds med titellåten ”Play me a cheatin’ song” vilket är en bra inledning som skapar stora förväntningar på fortsättningen. De fortsätter med den lite lugnare ”Next in line” som Conway Twitty hade en hit med. Så ökar de tempot i den låt som vi känner igen från Johnny Cashs’ inspelning ”One piece at a time”, en kul text. En av topparna på CDn är den lugna ”Darling, who’s the stranger”, en kanonlåt. Den följs av de snabbare ”Love Bug” och ”Honky Tonk wine” och ”The only hell my momma ever raised”. Så drar bandet ner på tempot i den lugna ”Image of me” också den en storsäljare för Conway. CDn avslutas i lite snabbare takt med ”Feelin’ single, seein’ double” och ”Tell old I ain’t here (he better get on home)”. För dig som inte har upptäckt Wayne Kemps låtar så är det här ett utmärkt tillfälle att göra det. Det här är en CD för dig som gillar strikt country.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: Six Sanches
 Titel: ’Till The Last One’s Gone
 Skivbolag: Burning Canoe Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Texaskillen Six Sanches är ett nytt namn för mig. Jag har lyssnat igenom skivan ett par gånger i hopp att hitta något som tilltalar mig. Visst har killen en bra röst, men för min del är det för mycket dragning åt det moderna pop/rockcountry hållet. Då menar jag att det är ett tungt komp med vassa gitarrer och dunkande trummor. Jag har ändå hittat några spår, bland de tio som skivan innehåller, som jag lyssnat lite extra på. Det är de lugnare ”Old soul”, ”You can’t take it with you” (skivans bästa låt) och titellåten ”’Till the last one’s gone”. Som sagt ingen CD i min smak och jag föreslår en provlyssning före ett köp om du inte gillar dagens modernare ”popcountry”.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: Ray Scott
 Titel: Guitar For Sale
 Skivbolag: Jethropolitan Records (eget bolag)
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Ray Scott är född och uppvuxen i North Carolina men bor numera i Nashville. Han är tydligen en ofta anlitad låtskrivare. Han har bland andra skrivit låtar åt Clay Walker och Randy Travis. Här på hans senaste, det här är hans femte CD, bjuder Ray på elva låtar varav han har skrivit de flesta själv eller tillsammans med någon. Ray har en lite mörkare röst som jag gillar och den kommer bäst till sin rätt i de lite lugnare låtarna. Första låten ”Livin’ this way” är en lite snabbare låt liksom ”Put down the bottle”. Dessa följs av de lite lugnare ”The fire” och ”Soberin’ up”, den senare en av topparna på skivan. Så ökar Ray tempot i ”Pray for the fish”. En av skivans bästa låtar är ”Put down that gun” som går i lite snabbar takt, en riktigt bra låt. Den följs av de lugnare ”Growin´old” och ”Worth killin’ for” som båda tilltalar mig. Så kommer ett par låtar som jag inte har fastnat för då de är för pop/rockiga för mig. CDn avslutas med titellåten ”Guitar for sale” som är en lugn fin låt. Jag ger bara 3 hattar, men den gränsar till 3.5. Provlyssna före ett köp.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: The Turnpikes
 Titel: Band From The North Country
 Skivbolag: Egen utgåva
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Karlskronabandet The Turnpikes spelar en blandad musik inom pop/rock/country genren. Det här är en sprillans ny CD som jag tror är bandets 3dje full längds-skiva. CDn inleds i högt tempo med ”White frightliners blues” av Townes Van Zandt. De fortsätter med den rockiga ”Drinkin’ wine spoo-dee-o-dee”. Så dras tempot ner i den klassiska ”He’ll have to go” i en lite annorlunda tolkning. Hank Williams är mannen bakom ”I won’t be home no more” som bandet gör i en lite rockigare version. Jennie Fredriksen är det kvinnliga inslaget i bandet och hon framför Miranda Lamberts lugna ballad ”More like her”, en bra låt. Bandet fortsätter med Guy Clarks ”Dancing days” en lite snabbare låt. En av topparna på skivan är ”Do I really know him” som är en egen låt. Jennie får framföra ytterligare en låt och det är Lucinda Williams ”Blue”. Så kommer ytterligare en egen låt i den lite rockigare ”Find myself”. Jag gillar den lite lugnare ”Lucky now” som Ryan Adams har skrivit, en av topparna på skivan. Hugh Moffat har skrivit den vackra balladen ”Rose of my heart” som jag tycker är skivans bästa låt. Bandet bjuder på ytterligare en Hank Williams-låt ”Pan American”. CDn avslutas med balladen ”Acid tongue” där Jennie svarar för sången. En bra skiva med omväxlande material.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: Tony Jackson
 Titel: Tony Jackson
 Skivbolag: DDS Entertainment Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Tony ät född på Bahamas och han har också bott i Spanien under några år, detta beroende på att fadern var anställd inom marinen och ofta flyttade runt i världen. Det här är Tony’s första skiva och den innehåller tolv låtar. Den inleds med en lugn låt ”Go”. Tempot ökas sedan i ”Nashville cats”. Tony är en stor fan av George Jones och när han fick höra att George avlidit så tog han några kompisar och gick till en studio och spelade in en video med ”The grand tour” och den låten finns givetvis med på skivan och Tony gör en riktigt bra version av den. En annan bra bra låt är den lugna ”I didn’t wake up this morning”. Tony fortsätter i lugnt tempo med ”Old porch swing”. I ”Drink by drink” höjs tempot något. Tony tar sig sedan an Conway Twitty’s ”It’s only make believe”. I samma stillsamma takt går “She’s taking me home”. Så drar Tony upp tempot något i ”Such a night” (ej Elvislåten). Tony fortsätter med ännu ett par lugna låtar i ”They lived it up”, en bra låt och ”Do I ever cross your mind” en mycket fin ballad. Sista spåret ”Last call” är också en ganska lugn låt. Det här är en skiva som bör tilltala dig som gillar lite lugnare låtar.

Publicerad: 2017-09-13 



 Artist: Sons Of The Palomino
 Titel: Sons OF The Palomino
 Skivbolag: BFD Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Jeffrey Steele är en erkänd songwriter I Nashville. Han startade detta band, ”Sons of the Palomino” för att hedra minnet av den legendariska bar/dancehallen i Los Angeles som stängde dörrarna 1995. Jeffrey minns denna bar med glädje där alla stora artister uppträdde. I bandet ingår bland andra Paul Franklin på steel, Larry Franklin på fiddle och Jeffrey själv på gitarr och sång. CDn innehåller tretton låtar och den inleds med en svängig fyrfyra ”Runnin Around” som jag håller för att vara skivans bästa spår. I den lugnare ”Authentic” gästar John Anderson som sångare. ”When lonely calls” är en lugn ballad. Den följs av den rockiga ”Countryholic”. En mycket fin låt är den lugna balladen ”Outta this town” med en smäktande steel i bakgrunden. Även ”Lie” är en lugn ballad. Så rockar bandet till det igen i ”Independent Trucker”. Den följs av de lugnare ”Whiskey years” och ”Unbroken people”. Tempot ökas lite i ”Hole in the wall”. Tempot ökas ytterligare i ”Used to be a country town”, en riktigt bra låt som tillhör de bättre på skivan. Jag gillar också den lugna ”Nobody does lonely like you”. CDn avslutas med ännu en lugn låt ”Old roads and lost highways”. Även om jag gärna lyssnar på lite lugnare låtar så tycker jag att det är lite för många sådana på denna CD. Det blir lite segt. Jag föreslår en provlysning före ett köp.

Publicerad: 2017-09-13 




Adress: Smålands Country Club C/o Lars Thell, Stångågatan 37, 598 37 VIMMERBY.
Telefon: 0492-137 62, E-mail: lars.thell@home.se, Hemsida: www.smalandscountryclub.tk