Innehåll:
  Artister
  Bli medlem
  Kalendarium
  Länkar
  Nordiska artister
Välkommen till Smålands Country Clubs hemsida!
  SCC-Nytt
  SCC-Nytt på
  Facebook
  Skivrecensioner
  Styrelsen
   Gå tillbaka till startsidan! Gå tillbaka till startsidan! Skicka gärna ett meddelande till Smålands Country Club! Besök Smålands Country Club på Facebook! Läs mer om Smålands Country Club! Gå fram en sida!

Sök efter skivrecension:  

| Administrera recensioner|

Det finns idag 810 skivor recenserade på hemsidan.


 Artist: Susan MCCann
 Titel: The Older I Get
 Skivbolag: H & H Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

71-åriga Susan McCann är född i Forkhill Nordirland. Här med en sprillans ny CD som släpptes 27 januari i år och innehåller hela trettio låtar. Jag tycker att det hade räckt med hälften av dessa utan att resultatet hade blivit sämre, tvärtom, men jag förstår att detta är en slags nostalgiskiva för Susan. Skivan inleds med ”Big Tom is still the king (43 years on”) som är en välkänd irländsk countrysångare, en av skivans bästa låtar.”Strng of diamonds journey” är ett medley med ett antal låtar som Susan har spelat in under sin långa karriär. Ytterligare en topplåt är Alan Jacksons ”The older I get” som är en l ugn fin ballad. Susan bjuder på en klassiker i ”Silver thread and golden needles” riktigt bra version. Skivans bästa låt tycker jag är den lite lugnare fyrfyran ”Mirror, mirror” en topplåt. En annan låt som jag gillar är den lugna balladen ”Child support” en riktigt vacker låt. I den stilla valsen ”Rose of Allndale” sjunger Sean Wilson duett med Susan, en av topparna på skivan. I ”Flashback” bjuder Susan upp till en riktig buggarlåt. Vi får en bra version av ”Islands in the stream” där Ronan Collins är duettpartner. Ännu en bra låt är den lite lugnare ”Sara Jane” , en av skivans toppar. Jag gillar också den lite snabbare ”I hope you’re having better luck than me som är en riktig topplåt. Skivan avslutas med en julsång ”Santa and the kids”i lite snabbare takt. Som sagt hälften av låtarna hade räckt och då hade jag givit ett högre betyg.

Publicerad: 2020-06-03 



 Artist: Charley Crockett
 Titel: The Valley
 Skivbolag: Son of Davy/Thirty Tigers Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Charley Crockett är född i San Benito i Texas. Enligt uppgifter så är han en avlägsen släkting till västernlegenden Davy Crockett. Efter avslutad skolgång vid 17 års ålder bestämde Charley sig för att ta sin gitarr, som hans mor köpt på en pantbank, och åka runt och spela och sjunga. Charley är självlärd som gitarrist och kan inte läsa några noter, men har ett bra musiköra. Den här skivan är hans sjätte i ordningen och släpptes 2019 och innehåller och innehåller hela 15 låtar varför jag bara ska nämna de låtar som jag har fastnat lite extra för. Titellåten ”The valley” är en riktigt bra lite svängig låt i mediumtempo. Jag gillar också den lite lugnare ”10.000 acres” med en steel i bakgrunden, en av skivans toppar. ”If not for you” är en stillsam blueslåt. Efter denna bjuder Charley på skivans enda fyrfyra i Buck Owens ”Excuse me” i en något lugnare tempo, en av skivans toppar. ”It’s nothing to me” och ”Maybelle” är två lite lugnare, men ändå svängiga låtar. Ytterligare en låt som jag gillar är den lugnare ”Change yo’ mind”. Skivan avslutas med Johnny Paychecks ”Motel time again” som tillhör de bättre låtarna på skivan. Tyvärr är låtmaterialet på skiva för ojämnt för att jag ska kunna ge något högra betyg. Dessutom tycker jag att Charley har en lite för vek röst. Provlyssna före ett köp.

Publicerad: 2020-06-03 



 Artist: Country Side Of Harmonica Sam
 Titel: Broken Bottle, Broken Heart
 Skivbolag: El Toro Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Så har då äntligen den efterlängtade Cdn med detta suveräna band kommit. Det är bara att erkänna att skivan motsvarar alla mina förväntningar. Här blandas fyrfyror, shuffles och lite lugnare låtar till en härlig kompott bland de generösa fjorton låtarna som skivan innehåller. CDn inleds med en svängig fyrfyra från Jake Penrods penna ”My first broken heart” en topplåt. Tempot ökas något i ”How can I love you”. Vi bjuds på ännu en svängig fyrfyra i ”I’ve been draggin’ since you’ve gone”. En mycket fin låt är den lugna ”Losing a girl you never had” som Dan Englund har skrivit, en av skivans bästa låtar. Så ökas tempot igen i fyrfyran ”I’ll leave the front door open”, ännu en topplåt. I fyrfyran ”Stepping out” är Harmonica Sam (Samuel Andersson) väldigt lik mannen bakom låten, Bill Phillips, i rösten. Tempot ökas åter något i den svängiga ”Cry baby”. Titellåten ”Broken bottle, broken heart” går i lite swingstil. Den följs av ännu en härlig fyrfyra ”I drink because I care” skriven av Dan Englund. ”If that’s the way it’s gotta be” är en lite snabbare låt. Dan Englund har plitat ihop ännu en topplåt (kanske skivans bästa låt) i ”Empty house” en svängig fyrfyra. Ännu en topplåt är Hank Cochrans mjuka stillsamma ”Why me”. Så ökas tempot igen i den dansvänliga ”Waiting for a sunny day”. Skivan avslutas med ännu en fyrfyra i ”Patches on my heart” som vi ju hört med Sonny Burns som är en av männen bakom denna topplåt. Det här är en skiva som alla som gillar riktig country ska ha i sin samling. En av 2019 års bästa album.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Lazy Afternoon
 Titel: Almost Home
 Skivbolag: Artache/Paraply Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

och influenser från cajun/zydeco och lite irländsk musik till en härlig soppa (ej i negativ benämning). Musiken de bjuder på är härligt frisk. Bandet inleder med ”Make love real” i mediumtempo. Tempot ökas något i titellåten ”Almost Home”. En låt som jag har fastnat för är den gungande countryblueslåten ””Rockin’ chair” där Jörgen Ahlqvist på treradigt durspel stöttar upp Bo Ahlbertz sång, en riktig njutarlåt. Bandet fortsätter med ”Water” där Christina Säfsten sjunger duett med Bo och Jörgen är med på sitt durspel i bakgrunden, lite cajunkänsla i denna låt. ”Every Time” är en lite lugnare sång med Christina. ”Don’t worry” (ej Marty Robbinslåten) är också en lite lugnare låt. Bandet fortsätter med ”All this” och ”The world is her home” i lite högre tempo. En av skivans bästa låtar är ”Never meant to be” som går i valstakt. ”Locked” och ”Sunshine” är två lite snabbare låtar. CD avslutas med ”These words are true” en lugn gungande mycket fin låt. Det här är en CD som kommer att snurra ofta i min spelare. Vill du ha en skiva som skiljer sig från mängden så satsa på denna.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Alligator Gumbo
 Titel: Live In Norberg
 Skivbolag: Warner Music Sweden
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Cajunbandet Alligator Gumbo hade vi ju nöjet att får höra på Country mot cancer i Södra Vi förra hösten. Här kommer deras nya CD som är den tredje i raden. Bandet kommer från Göteborgsområdet och Skåne. Bandet inleder med en snabb låt ”Les flammes d’enfer. De fortsätter med ”J’seus parti au Texas” ivalstakt, en av topparna på skivan. ”Fönster mo en gård ” är en låt i lite stillsammare tempo. Tempot ökas lite i ”Jongle á moi” liksom i ”Bayou pon pon”. ”Happy one step” börjar med en ensam fiol som sedan får följe med en säckpipa i en lite svängig låt. Ytterligare en låt som jag gillar är ”Bosco blues” om svänger fint i lite mediumtakt, kanske skivans bästa låt. Skivan avslutas med två lite snabbare låtar ”Le long voyage” och ”Bosco stomp”. Ett plus på skivan är att man har tagit bort applåder och tjorop som man annars brukar höra på liveskivor, tack för detta. Det här är en självskriven skiva om du gillar cajunmusik.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Georgette Jones
 Titel: Skin
 Skivbolag: Georgette Jones
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Det här är Georgette Jones tredje CD som släpptes i september 2019. Det är nio år sedan den senaste kom så hon tillhör inte stamkunderna i skivstudion (till skillnad från sin far George som var otroligt aktiv användare av denna). Efter att ha lyssnat igenom skivan ett par gånger så är jag tyvärr besviken på Georgette. CDn inleds med titellåten ”Skin” som är en popballad som det väller ut av från Nashville idag. Tempot ökas i ”I know what you did last nigth” där Vince Gill är duettpartner. Tempot sänks lite i “I call it gone”. Efter denna låt så återgår Georgette till en sävlig ballad ”End it with hello”. Så växlas tempot upp igen i ”Jump in” och ” Goodbye going down”. I ”Make a little love” som går i mediumtempo å dyker Dean Miller upp som duettpartner. ”Pretty good mistake” är en lite snabbare låt liksom den lite stökiga ”The trouble is you”. CDn avslutas med en stillsam ballad ”Cigarettes and you” där Dale Watson sjunger duett med Georgette, skivans bästa spår (och enda). Nej det här var inget för min smak. Satsa på Georgettes två skivor på Heart of Texas Records istället, det är country.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Joe Mullins & The Radio Ramblers
 Titel: For The Record
 Skivbolag: Bily Blue Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Bluegrassbandet Joe Mullins & the Radio Ramblers startades för drygt tio år sedan och gjorde sin debut på Grand Ole Opry 2013. 2019 utsågs de till ”Entertainers of the year” av International Bluegrass Music Awards. CDn inleds med en snabb låt “That old wheel”. De fortsätter med “The Guitar song” som jag tycker är skivans bästa låt tillsammans med den lugna ”A folded flag”. Bandet fortsätter med ”Tell me true” och ”Things that I like” som är mer renodlade bluegrasslåtar. ”Here and Now” och ”Acres of diamonds” , den senare i stilla valstakt, är två lite lugnare låtar som tillhör topparna på skivan.”O-Hio” och ”Bacon in my beans” är två lite snabbare låtar. Ytterligare en låt som tillhör topparna på skivan är den lite lugnare ”Dreamers hill”. Bandet bjuder också på en sacred song i ”I want to know more about my Lord”. CDn avslutas med en lite snabbare låt ”Georgia slammer”. Gillar du bluegrass så är det här en skiva du ska införskaffa, du blir inte besviken.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Doc Elliot
 Titel: The Rowdy Kind
 Skivbolag: Echo Hill Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Ännu ett nytt namn för mig är Doc Elliot. Jag klassar in honom i olika kategorier som folksinger/singer-songwriter/amricana. CDn som innehåller tio låtar börjar med titellåten ”The rowdy kind” som är en låt i lite snabbare tempo. Tempot sänks något i ”Bloody Mary Monday” som jag ändå tycker svänger bra. ”Bad habits” är en lugn ballad. En låt som jag gillar är ”Nautical wheelers” som går i valstakt. Doc fortsätter med en låt i lite bluegrassanda ”I’ve been dreaming”. En av skivans bättre låtar är ”Destiny” som går i mediumtempo. Tempot ökas något i ”Between the lines”. Doc fortsätter med ett par lite stillsammare låtar i ”One disaster at a time” och ”The Duke boys(& me). Den senare i knapp stryrfart. Cdn avslutas med ”Willin’” som går i något högre tempo och här får vi höra Kinky Friedman sjunga tillsammans med Doc. Ännu en skiva som inte faller i min smak. Provlyssna före ett köp.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Cody Ikerd And The Sidewinders
 Titel: You Can Find Me In A Honky Tonk
 Skivbolag: Cody Ikerd Music
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Cody Ikerd är ett nytt namn för mig, här med en mini CD med sex låtar. Han kommer från en ort som heter Bedford, Indiana. Av titeln på CDn så trodde jag att nu blir det Honky Tonk rakt av. Men så är inte fallet utan det är en salig blandning av stilar. Cody inleder med titellåten ”You can find me in a Honky Tonk” som är en rivig sak. Han fortsätter med Merle Haggards ”Ramblin’ fever” i en lite snabbare version. Tempot dras ner ordentligt i balladen ”I miss you”. I ”Bluegrass & sin” blir det lite svängigare. Det gäller också för ”Burn me down”. CDn avslutas i makligt tempo med ”Heartache for lovin’”. Det här var inget som tilltalade mig. Provlyssna före ett köp.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Benny Jannerbrink
 Titel: Road Train Driver
 Skivbolag: Beja Records 202001
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

En sprillans ny CD med Benny Jannerbrink är alltid kul att stoppa i CDn. Det är är Bennys femte skiva sedan 2014 och den innehåller tretton låtar och bara tre av dem är covers vilket jag gillar. De övriga tio har Benny skrivit själv eller tillsammans med någon. Fyra av dessa låtar är på svenska. CDn inleds med titellåten ”Road train driver” och det är en lite snabbare låt. Benny fortsätter med ”Hemlösa nattvandraren” som är en lugn låt med en tänkvärd text. En annan låt som jag gillar är den lite snabbare ”Rattling rails”. I ”A summer night with all my friends” har benny anammat lite Mavericks-sound, en bra låt. Ännu en låt med en bra text är den lugnare ”Jag kan aldrig glömma dig”. Jag gillar också ”When we light our candle” en låt i mediumtempo samt den lite snabare ”We really tried”. Ytterligare en bra låt på svenska är ”Ann-Katrin från Svedboäng”. Jag gillar också den lite lugnare ”Where have the good times gone” som avslutar skivan. Övriga låtar på skivan är ”You never can tell”, ”City of New Orleans” och ”Today I started loving you again” alla covers som Benny gör bra,men de kan naturligtvis inte mäta sig med orginalen. En bra svensk countryskiva, och jag hoppas att Benny fortsätter med sitt skrivande och ger ut fler skivor.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Sean Burns & Lost Country
 Titel: A Bakersfield Half- Dozen
 Skivbolag: Stringbreakin’ Records
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Sean Burns kommer från Winnipeg i Kanada. Redan som tonåring ble han intresserad av countrymusik och då framförallt Bakerfield-soundet. Det här är hans femte LP/CD. Den här LPn har bara pressats upp i 250 exemplar men släpps också digitalt. Tyvärr innehåller skivan bara sju låtar vilket jag tycker är för lite eftersom det ju finns så många bra låtar från Bakersfield. Skivan inleds i högt tempo med Terry Fells ”Truck driving man”. Sean fortsätter med Harlan Howards fyrfyra ”Above and beyond”. Så drar Sean ner tempot i den stillsamma tårdryparen ”She didn’t color daddy”, skriven av Scott Turner och Ray Warren. Vi får höra ännu en gammal goding ”Playboy” skriven av Bob Morris och Eddie Miller. ”Chaparral” är en instrumental låt som jag tycker borde ha ersatts av någon fin Buck Owens-låt, eftersom Sean skriver om Buck på konvolutet. Men Sean kommer tillbaka med ännu en trucklåt ”Roll truck roll” som är en lite lugnare låt skriven av Tommy Collins. Sista spåret går i lite högre tempo, det är Dallas Fraziers ”Too many bridges to cross over”. Eftersom skivan bara innehåller sju spår (varav ett mindre kul) så kan jag inte ge något högt betyg. Ser gärna en CD med tolv låtar från Bakersfield från Sean då han visar att han gillar detta sound.

Publicerad: 2020-02-28 



 Artist: Jason James
 Titel: Seems Like Tears Ago
 Skivbolag: Eget bolag
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

Texaskillen Jason James har släppt sin andra CD och nu är han på ett eget bolag. Skivan som innehåller tio låtar borde ha texten ”Varning detta är riktig country”, för det är det som det handlar om på denna skiva. Fyrfyrorna avlöses av några smäktande ballader som gör att mitt hjärta smälter. Det kan inte bli så mycket bättre än så här. När första låten, titellåten ”Seems like tears ago”, en härlig fyrfyra, flödar ur högtalarna så tror jag för ett ögonblick att George Jones har återuppstått. Men så är det inte utan Jason har i stort sett samma fantastiska röst och sätt att sjunga. Jason fortsätter med ännu en fyrfyra i ”I miss you after all”, en topplåt. Han fortsätter med ett par lite snabbare låtar ”Move a little closer” och ”We’re gonna Honky Tonk Tonight” båda med fint sväng. Jag är ju svag för lite stillsammare låtar och får mitt lystmäte stillat i ”Achin’ takin’ place”, ”Simply Devine” och ”Coldest day of the year” tre fantastiska låtar. I ”Cry on the bayou” får jag en härlig cajunkänsla. Så är det dags för ännu en fyrfyra ”Folish heart”, fint gung i denna låt. Skivan avslutas med den lite lugnare ”Ole used to be” som är en sån låt man vill aldrig ska sluta. Detta måste vara en stark kandidat till årets bästa skiva. Gillar du strikt country så är detta en skiva du måste ha. Skivan kan köpas från WWW.jasonjamesband.com

Publicerad: 2019-12-08 



 Artist: DCMC Country Band
 Titel: DCMC Country Band
 Skivbolag: DCMC-1
 Recensent: Lars Thell

 Betyg:

DCMC (står väl för Dalarnas Country Music Club) och det är husbandet på föreningens Country jam Sessions i Säterdalen som hålls en gång i månaden (uppehåll under sommaren). Bandet består av Ole Johannesen akustisk gitarr och sång, Tommy Backström elgitarr och sång, Jimmie Lagerqvist bas, Thomas Westman trummor och Tommy Eriksson steel. Skivan som har producerats av bandet innehåller tio låtar. Skivan inleds med en svängig shuffle ”If I were you I’d fall in love with me” som är en riktigt bra låt. Bandet fortsätter med en fyrfyra med titeln ”Nothing to lose but th blues” en av skivans bästa låtar. Tempot sänks lite i ”Foolhearted memory”. Vi får höra ytterligare några låtar från 60-70-tals-eran bland annat ”Head over heels in love with you” från Lester Flatts penna, en fin låt. Även Harlan Howards ”She’s gone gone gone” kommer från denna tid liksom Tom T. Halls ”That’s how I got to Memphis” och Eddie Rabbits ”Pure love”. Sam Bardin plitade ihop ”Reconsider leaving me” en låt i western swingstil, en mycket bra låt. Skivan absoluta topplåt är Ole Johannesens ”You win again” (ej Hank Williamslåten) en fantastisk fyrfyra, härligt att det går att skriva riktiga honky tonk låtar i Sverige. Jag lyfter på hatten Ole. Sista låten på skivan är Lawton Williams mästerverk ”Farewell party” också en av topparna på skivan. Skivan kan köpas via Tommy Eriksson tel. 070-6405837.

Publicerad: 2019-12-08 




Adress: Smålands Country Club C/o Lars Thell, Stångågatan 37, 598 37 VIMMERBY.
Telefon: 0492-137 62, E-mail: lars.thell@home.se, Hemsida: www.smalandscountryclub.tk